FelixochJohangoesNZ

20090221, 15:41, Taupo.

Denna dag var bra, än så länge i alla fall, fast vi är väldigt trötta. Vi gör så att vi tar dagen från början så att ni förstår. Ni som läst föregående inlägg borde veta vad dagens planer var.

Dagen började med att två trötta men otroligt snygga herrar vaknade av väckarklocka vid 09:45, men dessa gossar var för trötta för att kliva upp. Det dröjde ända tills klockan 10:45 innan vi var uppe. Dags att byta rum, för vi fick inte vara kvar i vårt rum, det gör dock inget, det luktar svett där inne. Vid 11:10, utan att vi ätit något, kommer en buss och hämtar oss.
Denna buss fick vi åka hungriga i, vi åkte säkert i minst 5-10 minuter. Vi kom till en plats vi floden Waikapo, här drogs våra eftpos kort och vi betalade $109 var.

Felix gick 130 meter bort till en utkiksplats för att kolla på Johan. Johan gick istället ut på en platå ovanför floden och fick sina fötter hopbundna och ett snöre knöts fast vid fotlederna.
Nu frågar en totalt främmande kvinna om Johan vill ha några instruktioner, Johan säger ”eeehm, ööh..? aa..? yeah.” Hon svarar då ”Jump!”. Johan går fram till kanten av platån och vänder ryggen mot 47 meters fritt fall, kvinnan uppmanar Johan att kolla in i kameran, Johan vänder sig om och letar efter en kamera, ser ingen först och tittar sen in i kameran och ser glad ut och vinkar. Tungan kommer ut och Johan ser ut som han mest gör, vänder sig mot Felix, vinkar och faller sedan baklänges. Johan slungas ner mot vattnet och slår rakt ner i vattnet, ungefär ner till knäna för att sedan ryckas rakt upp igen.
Nu är det dags att studsa en stund för att sedan bli hämtat av en båt. Johan går till Felix för att nu filma honom så han kan uppleva denna fantastiska känsla. Felix ger först en highfive följt av ett knäpp med fingrarna, som alltid.


20090223, 16:22, Wellington

Efter att ha överlämnat kamera och väskor till Johan, tagit av sig sandalerna och sagt ”tjoflöjt” vandrar han iväg mot plattformen.

Före honom skall en man, iklädd endast stringkalsonger hoppa (en svensexa).
Felix går ut och säger hej till personalen som frågar om det är Felix första hopp och mycket riktigt är det så. Utan mer ord sätter de fotbojor på Felix och fixar i ordning hans lina. ”You going into the water today?” - Sure! - How deep do you wanna go? - To my waist, at most! - At most? - Alright, to the waist. Kvinnan skrattar lite åt Felix som nu är nervös. För att dölja detta diggar han med till den mycket stressade musiken som spelas på plattformen (drum and bas). Överkroppen rör sig taktfast från sida till sida medan fötterna trummar mot plankorna. Helt plötsligt knäpper de fast linan på fotbojorna och säger att det är dags.

Nervositeten är nu helt borta och verkligheten hinner ikapp. En kort instruktion: Så där *pekar*, fall rakt ut, håll händerna över huvudet när du nåt vattnet och ta hakan in mot kroppen. Hur lätt som helst! Ett par små skutt fram till kanten, huvudet mot kameran, som Felix lagt märke till under sin väntan, och ett stort leende. Kvinnan säger ”One, two, three bungy!” Felix slänger armarna över huvudet och faller raklång framåt över kanten. Till en början finns bara en tanke i Felix huvud, håll benen raka. Om du böjer dem blir det sämre (?).

För att ligga raklång i luften krävs 90 grader. Efter 10 grader ser Felix vattnet och hur långt det är ned. Pupillerna vidgas häftigt, ögonlocken spärras upp och vinden högg tag i Felix enda tanke. Istället skriker Felix: OOoooooooooh fuuuuuuuuuuu*k! och störtar ned mot vattnet!

Endast ett fåtal gånger tidigare har Felix upplevt en liknande känsla. Ett pirr i hela kroppen och som att armar och händer somnat. Efter att Felix doppats, exakt till midjan, flyger han upp igen. Linnet hinner inte riktigt med utan slits av. Felix Blixten Vincent hinner dock ta tag i det. Helt i extas fortsätter Felix att skrika och slänga med armarna.
Efter att båten plockat ned honom skyndar han upp till Johan. Följande 30 minuterna spenderas med konstant fnitter och leenden.

Väl tillbaka på vandrarhemmet satt de adrenalinfyllda pojkarna och tittade på TV, efter frukost. Sedan han tröttheten ikapp och vi höll båda två på att somna. I och med detta gjordes inte mycket mer. Vi sprang ut i regnet för att köpa mat, satt i bubbelpoolen medan det regnade, läste lite och sedan gick vi ut en sväng med lite folk från vandrarhemmet. Hemma vid 12 och mycket begränsad alkoholkonsumtion.

Nästa dag (20090222) 08:10 var det avfärd mot Wellington. Vi var väldigt trötta och denna resa på 25 mil skulle ta nästan 8 timmar. Inte klokt! Det var som sagt en dag av mestadels bussande. Framme i Wellington tittade vi på de instruktioner vi fått för att åka till Penny och David, folket vi nu bor hos.

Väl där fick vi vårt rum. Ett rum i huset som renoveras. I rummet hade de under dagen slitit ned tapeterna, inga möbler alls i rummet. De sopade upp lite i rummet, så vi kunde dammsuga. Vi fick bära madrasser till rummet och lite skit ur det. Innan det gjordes fick vi tömma dammsugaren och rengöra filtret. Våra huvuden lade vi mot den vägg som saknade mögel. Kvällen spenderades med parklek och promenad tillsammans med de andra wwoofarna. Sedan middag, disk, Entourage och sova.

Idag blev vi väckta 09:30. Uppe vid 10:00, åt frukost och gjorde oss klara för att jobba. 3 timmar om dagen är det tänkt för mat och boende. Dagens uppgift: flytta möbler. Efter 80 minuter i långsamt tempo var vi klara med detta. Medan vi drack vatten fick vi veta att det räckte för dagen. Vi passade då på att använda internet och sedan äta lunch.
Därefter gick vi en promenad då Felix börjar tänka allt för negativt när inget händer. Vi hittade en lekplats med lite barn i så vi blev leksugna. Massa roliga klättergrejer! :D Felix lyckades slita bort hud på 2 platser från sin högra hand. Nu har Felix ett stort plåster i handen. Lek och sedan glass.

Med glassen i handen gick vi runt en sväng och sedan tillbaka. Så… här sitter vi nu. Johan sitter på golvet med en kortlek medan jag (Felix) skrivit. Det blir en lugn kväll. Vi tänkte en del igår och kom fram till något trist; vi har gjort av med alldeles för mycket pengar! Ca 18000kr på 5 veckor. Inte bra! Därför har Johan idag tittat efter jobb. Vi ska imorgon ringa runt lite och hoppas på att vi snart kan tjäna pengar. Av våra bungy jump finns inga bilder, däremot är det filmat! :D Kalaskul va?!

Jag ska nu sätta mig och titta igenom en väldig massa bilder som vi tänkt passa på att ladda upp medan vi har gratis internet. Vi har tagit över 3000 bilder sedan vi anlände; mer än 10Gb. Ni kanske tycker vi med tanke på detta laddat upp väldigt lite bilder men det är så att många av bilderna är väldigt lika. Speciellt med tanke på att både jag och Johan tar med varsin kamera på samma motiv. Så… vi hörs och ses. Om ni vill ringa så går det bra. Tänk på den 12 timmars tidsskillnad som är. Nummer till oss är 0064 04 971 88 73. Ni kan alltid skicka ett sms innan så vi är vid telefonen. Om inte är det bara att försöka. Vid dessa tillfällen svarar nog inte någon av oss men ni kan då bara fråga efter oss så säger de till oss. :)

Puss och krama alla nära och kära!
// de borttappade pojkarna